Nu har jag inte skrivit på sådär länge igen...
....det blir lite som det blir med denna blogg.
Mycket har hänt sedan sist, såklart, men sammanfattningsvis kan man säga att studentlivet i Uppsala är en livsstil som passar mig, det händer saker hela tiden och man har verkligen aldrig tråkigt. De få gånger jag har tid över pluggar, äter eller facebookar jag. Det blir inte så mycket tid över för annat.
Förra helgen var det ostkakegille med klädsel högtidsdräkt, på Kalmar nation. Jag, Lovisa, Malin, Elin och Laura tog på oss våra balklänningar och halft pulsade iväg till Kalmars där vi skulle på körsittningen. Till förrätt serverades ostkaka med kalkon, ruccola, salt och valnötter, till varmrätt fick vi köttfärsbiffar, rotfrukter i ugn, rödvinssås och ostkaka och till efterrätt fick vi ostkaka med sylt och grädda. Kort sagt var det väldigt mycket ostkaka, så nu behöver jag inte äta det på ett tag!
Vi hade kul, vi sjöng tre hyllningslåtar till ostkakan som alla gick ut på att ostkaka är det bästa vi vet, vilket var uppskattat från sittningens sida. Efter middagen var det eftersläpp på ÖG nation där vi dansade natten lång. Vid kvart i 5 låg jag i min säng, lycklig och med väldigt ont i fötterna. Min klänning blev klar i tid!
I samma veva hade vi tyskar på besök som jag var engagerad i, roligt roligt! Sedan har jag även hunnit med en tenta, finbesök av Karro, en till sjungning på en bal, kanske den bästa hemmafest jag någonsin varit på, lite bakande och hushållssysslor och annat nödvändigt. Kort sagt har jag haft ett par väldigt roliga veckor.
Det enda som varit mindre kul var att vår lärares dotters pappa (dvs hennes ex man) blev mördad för två veckor sedan, vilket är fruktansvärt. Hon blev tvungen att gå från skolan i måndags på grund av personliga skäl och har inte haft någon undervisning (undantaget två timmar i måndags) sedan detta hände. Jag hoppas att hon snart känner att hon orkar med sin vardag igen, och jag känner vekrligen med henne. Hur stor är sannolikheten för att någotnign sådant ska inträffa? Hu!
I helgen är jag hemma i Täby, äter gratis mat, umgås med familjen och vännerna (de få som bor kvar) och tar det lugnt. Tanken är att jag ska skriva ett par arbeten också.... Kanske ska fösöka göra det nu så man slipper tänka mer på det?
Hursomhelst, över och ut!
//Amanda
Mycket har hänt sedan sist, såklart, men sammanfattningsvis kan man säga att studentlivet i Uppsala är en livsstil som passar mig, det händer saker hela tiden och man har verkligen aldrig tråkigt. De få gånger jag har tid över pluggar, äter eller facebookar jag. Det blir inte så mycket tid över för annat.
Förra helgen var det ostkakegille med klädsel högtidsdräkt, på Kalmar nation. Jag, Lovisa, Malin, Elin och Laura tog på oss våra balklänningar och halft pulsade iväg till Kalmars där vi skulle på körsittningen. Till förrätt serverades ostkaka med kalkon, ruccola, salt och valnötter, till varmrätt fick vi köttfärsbiffar, rotfrukter i ugn, rödvinssås och ostkaka och till efterrätt fick vi ostkaka med sylt och grädda. Kort sagt var det väldigt mycket ostkaka, så nu behöver jag inte äta det på ett tag!
Vi hade kul, vi sjöng tre hyllningslåtar till ostkakan som alla gick ut på att ostkaka är det bästa vi vet, vilket var uppskattat från sittningens sida. Efter middagen var det eftersläpp på ÖG nation där vi dansade natten lång. Vid kvart i 5 låg jag i min säng, lycklig och med väldigt ont i fötterna. Min klänning blev klar i tid!
I samma veva hade vi tyskar på besök som jag var engagerad i, roligt roligt! Sedan har jag även hunnit med en tenta, finbesök av Karro, en till sjungning på en bal, kanske den bästa hemmafest jag någonsin varit på, lite bakande och hushållssysslor och annat nödvändigt. Kort sagt har jag haft ett par väldigt roliga veckor.
Det enda som varit mindre kul var att vår lärares dotters pappa (dvs hennes ex man) blev mördad för två veckor sedan, vilket är fruktansvärt. Hon blev tvungen att gå från skolan i måndags på grund av personliga skäl och har inte haft någon undervisning (undantaget två timmar i måndags) sedan detta hände. Jag hoppas att hon snart känner att hon orkar med sin vardag igen, och jag känner vekrligen med henne. Hur stor är sannolikheten för att någotnign sådant ska inträffa? Hu!
I helgen är jag hemma i Täby, äter gratis mat, umgås med familjen och vännerna (de få som bor kvar) och tar det lugnt. Tanken är att jag ska skriva ett par arbeten också.... Kanske ska fösöka göra det nu så man slipper tänka mer på det?
Hursomhelst, över och ut!
//Amanda
Kommentarer
Trackback
