One down, plenty to go

Idag klarade jag av mitt första "hejdå" inför Frankrike. Det är först när man börjar tänka på att man inte kommer träffa alla på länge som man faktiskt börjar förstå vad det är man håller på att göra. I alla fall fungerar jag så. Idag fick jag veta att jag bara ska jobba på onsdag nästa vecka. Måndag och tisdag är alltså, än så länge, lediga dagar. Alltså har jag bara en dag kvar på citymail innan jag åker. Patrik, aka Sandberg, jobbar inte på onsdag. Därför blev han mitt första avsked. Efter jobbet idag skulle han åka till city och handla julklappar. Eftersom jag inte hade någonting annat för mig och han frågade om jag ville hänga med så följde jag med. Snö, julhandel några dagar innan stan, bra sällskap och munkar är en svårslagen kombination. Det var jättemysigt!

Det känns faktiskt jättekonstigt att jag inte kommer träffa min familj och mina vänner på en termin. Det känns helskumt. Alla frågar hur det känns och om jag är exalterad. Jag är både exalterad, samtidigt som jag är lite rädd. Det kommer att bli jättekul, det tvivlar jag inte en sekund på, men jag är ändå rädd för att säga hejdå till allt det trygga och lämna allt känt här, för att ge mig av ut i det okända. Typ så känns det.

Dagen i övrigt har varit bra. Jag har lite separationsångest. Men det vore antagligen konstigt annars. Jag och Jennifer kom på att vi bara har typ 6 dagar kvar tillsammans. Om hon inte kommer hem i sommar innebär det att vi efter cirka den 26:e inte kommer träffas på mer än 7 månader. Det kommer bli plågsamt att säga hejdå till henne. Usch, jag vill inte tänka på det.

Nu ska jag pyssla lite julklappar.

Later!
//Amanda

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0