Morr!

Okej, andas in, andas ut. Så. Nu har jag lugnat ner mig. Självklart är jag medveten om att det kommer att bli tufft när jag åker iväg. Det kommer vara mycket nytt på en gång och jag kommer antagligen ha en fantastisk hemlängtan. Det kanske inte kommer vara så lätt att få kompisar, och fransmän är ju inte direkt kännt som det snällaste släktet i världen MEN jag har valt att inte fokusera på det, för gissa vad?! Om jag tänker för mycket på det, då kommer jag aldrig våga åka, och vågar jag inte åka, då kommer jag ångra mig. Därför försöker jag att se saker och ting från den positiva sidan. Jag blir bara så trött på mina päron när de säger "Du måste ju kämpa på och bita ihop...och vara beredd på att det kan bli tufft". Jag vet knappt någon annan person (eller jo det gör jag, men nu generaliserar jag) som har kämpat och bitit ihop lika mycket som jag. Jag har envist uppnått alla de mål som jag har satt upp för mig själv. Jag låter väldigt sällan någonting stoppa mig. Varför skulle jag göra det denna gång? GAH! Jag blir så trött på dem ibland!

//en ganska arg Amanda

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0