-

Det är verkligen konstigt att man kan få så ont i armen av en liten fjantig spruta. Jag tog sprutan i onsdags och kände typ ingenting då. Det var lite värre igår, men idag är det rent löjligt, jag kan inte luta mig mot en vägg med den "onda" armen mot väggen. Det gör för ont. Det känns typ svullet... jaja, det går ju över, men lite förundrad är jag allt.

Idag fyller Helena år, grattis! Hon kom in på läkarlinjen i Uppsala!!!!! Det är helt galet, jag är så glad för hennes skull! Grattis, igen!

Vad mer händer? Fisken igår blev god och jag insåg att det är en smärre konst att koka potatis, men det blev bra ändå. Astrid hade pianokonsert också. Det var rätt nostalgiskt att sitta i publiken och inte vara nervös över att spela själv. Det kändes ganska knäppt faktiskt. Som om jag inte riktigt förstått att jag inte tar lektioner längre.

I mådags sprang jag på min kenyanske brevbärar"vän", Moses, på rundan. Jag fick lite panik, men det gick bra, han verkar ha förstått vinken vilket uppskattas.

Nu sitter jag här, nydushad och lyssnar på en av de bästa låtarna någonsin, kanske. Lyssna själva!

 

Det är en finsk rockgrupp, skulle man kanske kalla dem, som heter Apocalyptica. De har gjort en del Metallicacovers. Men de gör dem inte på det valiga sättet, utan de gör det på cello. I just denna låt har de lånat in sångarna från the Rasmus och HIM, och jag måste säga att jag verkligen tycker att de gör låten helt galet bra!

 

Nä, nu ska jag titta på idol från i fredags.

 

Later!

//Amanda