-

Idag har jag tagit mig i kragen. Eller, det började egentligen i lördags när jag lagade ett par byxor som jag tänkt laga i flera veckor. Sedan fortsatte jag starkt med att kolla upp alla möjliga och omöjliga (bokstavligt talat) franska hemsidor, allt för att försöka bli lite klokare på hur det franska systemet för utländska studenter fungerar. Till slut kom jag äntligen på att studera.nu kanske har lite hjälp åt mig. Detta var efter det att jag blivit så snurrig av alla universitetstermer på franska att jag längtade efter en svensk hemsida. I vilket fall som helst har jag nu hittat franska institutet, som finns här i Stockholm, och dessutom skickat iväg ett mail (på franska!) till dem. Det känns bra, förhoppningsvis är de snabba och svarar snart! Jag längtar efter att ha allt bokat och klart så att jag kan börja se fram emot januari i stället för att känna mig stressad över att jag inte bokat och januari bara är 4 månader bort.

Det är väl ungefär så produktiv jag varit hemma. På jobbet var jag också produktiv och satte upp ett mål för migsjälv att vara inne på kontoret igen senast klockan 3, vilket innebar att jag skulle dela rundan på runt 3 timmar, inte helt omöjligt, men ändå lite utmanande eftersom jag aldrig delat just denna runda förut, vilket ökar risken för att man går vilse/fel med mera. I alla fall så skulle jag ha lyckats uppnå målet om jag inte blivit inlåst. Just precis, inlåst. Fail, tänker ni nu, och ja, det var det. Så här var det:

Jag var på Odengatan 46. Där finns en övergård som ska ha post. Jag går ut ur gathuset, över gården och in i gårdshuset. Delningen går som på dans men sedan när jag ska ut igen så kommer jag inte in i gathuset. Jag är fast på gården. Jag ser en "exit" skylt på en dörr som verkar gå ner i källaren. Perfekt tänker jag och går ner. Jag går genom en mörk gång och upp för en ny trappa. Jag tänker att nu borde jag kunna komma ut. Jag låser upp en dörr och fortsätter. Sedan kommer jag ut, men på en ny innergård, som man inte kom ut från. Ajdå tänkte jag, försökte komma ut och insåg att det inte gick. Det hela slutade med att jag fick ringa till kontoret som skickade Simon att låsa upp för mig. Han visade mig hur jag skulle kommit ut, genom att ta en annan dörr (som var rätt uppenbar när man såg den...) till höger om dörren jag gått igenom. Sedan kallade han mig sopa och gick.

Min enda tröst (?) är att det var en annan vikare som inte heller kom ut från samma port. Det som gör att jag inte är så tröstad av det är att jag skrattade jättemycket när jag fick höra det. Skrattar bäst som skrattar sist, verkar det som.

I vilket fall som helst blev jag bara sinkad litegrann, så jag kom in typ 10 över tre i stället, och var glad ändå.

Over and out
//Amanda