-

Idag har jag tagit mig i kragen. Eller, det började egentligen i lördags när jag lagade ett par byxor som jag tänkt laga i flera veckor. Sedan fortsatte jag starkt med att kolla upp alla möjliga och omöjliga (bokstavligt talat) franska hemsidor, allt för att försöka bli lite klokare på hur det franska systemet för utländska studenter fungerar. Till slut kom jag äntligen på att studera.nu kanske har lite hjälp åt mig. Detta var efter det att jag blivit så snurrig av alla universitetstermer på franska att jag längtade efter en svensk hemsida. I vilket fall som helst har jag nu hittat franska institutet, som finns här i Stockholm, och dessutom skickat iväg ett mail (på franska!) till dem. Det känns bra, förhoppningsvis är de snabba och svarar snart! Jag längtar efter att ha allt bokat och klart så att jag kan börja se fram emot januari i stället för att känna mig stressad över att jag inte bokat och januari bara är 4 månader bort.

Det är väl ungefär så produktiv jag varit hemma. På jobbet var jag också produktiv och satte upp ett mål för migsjälv att vara inne på kontoret igen senast klockan 3, vilket innebar att jag skulle dela rundan på runt 3 timmar, inte helt omöjligt, men ändå lite utmanande eftersom jag aldrig delat just denna runda förut, vilket ökar risken för att man går vilse/fel med mera. I alla fall så skulle jag ha lyckats uppnå målet om jag inte blivit inlåst. Just precis, inlåst. Fail, tänker ni nu, och ja, det var det. Så här var det:

Jag var på Odengatan 46. Där finns en övergård som ska ha post. Jag går ut ur gathuset, över gården och in i gårdshuset. Delningen går som på dans men sedan när jag ska ut igen så kommer jag inte in i gathuset. Jag är fast på gården. Jag ser en "exit" skylt på en dörr som verkar gå ner i källaren. Perfekt tänker jag och går ner. Jag går genom en mörk gång och upp för en ny trappa. Jag tänker att nu borde jag kunna komma ut. Jag låser upp en dörr och fortsätter. Sedan kommer jag ut, men på en ny innergård, som man inte kom ut från. Ajdå tänkte jag, försökte komma ut och insåg att det inte gick. Det hela slutade med att jag fick ringa till kontoret som skickade Simon att låsa upp för mig. Han visade mig hur jag skulle kommit ut, genom att ta en annan dörr (som var rätt uppenbar när man såg den...) till höger om dörren jag gått igenom. Sedan kallade han mig sopa och gick.

Min enda tröst (?) är att det var en annan vikare som inte heller kom ut från samma port. Det som gör att jag inte är så tröstad av det är att jag skrattade jättemycket när jag fick höra det. Skrattar bäst som skrattar sist, verkar det som.

I vilket fall som helst blev jag bara sinkad litegrann, så jag kom in typ 10 över tre i stället, och var glad ändå.

Over and out
//Amanda

När jag satte mig vid datorn var tanken att jag skulle kolla min viktiga mail jättefort. Jag har två mailadresser, en som är från när jag var typ 12 som är jättetöntig där jag får roliga mail, och en som är seriös där jag får tråkiga/viktiga mail. Sen skulle jag föra in Mikas nya skiva på min i-pod, och därefter stänga av datorn. I stället kollade jag min roliga mail också, loggade in på facebook, läste Karros blogg och sedan hamnade jag här. Så det kan gå.

Anledningen att jag hamnade här var ett helt fantastiskt inlägg i Karros blogg som fick mig att börja gråta, i alla fall lite. Hon skrev så fina saker, och jag är löjlig så kombinationen blir tårar. Här kan ni läsa inlägget.

I går träffade jag Karro, det var första gången jag var social med någon annan än min familj och mina arbetskamrater på länge. Det var skönt att få känna sig lite normal igen, inte som en utbränd, ständigt arbetande brevbärare. Nja, nu överdriver jag lite kanske, men den känslan finns där ibland, vid sådär två när man inser att man aldrig kommer att komma hem.

I vilket fall som helst har jag haft en bra dag idag. Jag fick ett trevligt distrikt (kungstensgatan, observatoriegatan och delar av upplandsgatan), hann dela klart all post till 6, och jag ramlade inte. Kort sagt, en bra dag.

Nu ska jag sova, vi hörs!
//A

Efter dödens vecka (dvs förra veckan) kändes det fantastiskt, otroligt skönt att faktiskt få sluta i tid idag. Jag blev klar med min runda i tid, hann göra returerna och slänga upp dem och dessutom nästan såsa lite på rundan och ändå sluta halv fyra. Kan det bli bätre?

Förra veckan var alltså dödens vecka, därav denna bloggtorka. Jag kom inte hem före halv sju någon dag på hela veckan. Tilläggas bör då att jag gick hemifrån mellan 6 och 7 varje dag... Anledningen till denna fantastiska mängt jobb var att det kom min ofantliga mängder post och att vi hade minst två sjuka hela veckan. Onsdagen var värst. Jag började 8 (tack och lov!) men jag började inte dela ut post förrän klockan blivit halv fyra! Alltså den tid jag enligt schemat skulle slutat. Sedan höll jag på till kvart över sex, kom in och hade en full cykel kvar, som jag helt enkelt inte hann dela ut. Inte så kul. Inte så bra för mitt självförtroende heller, man känner sig så dålig när man inte hinner klart. I vilket fall som helst var jag inte ensam om det. Det kändes skönt.

Nu har ytterligare en av mina kära vänner skaffat sig en blogg, Karro. (kolla Karro, jag gör reklam för dig utan att du ens har sagt någonting om att jag ska göra det!) En bra blogg, tycker jag!

Nu ropade pappa. Det visade sig att han fått min lön från s-post utan att jag märkt det. Han ville ha mitt kontonummer så att han kunde föra över mina pengar. Det fick han såklart, så nu är jag 330 kronor rikare. Fantastiskt!

//Amanda

I helgen har jag seglat!! Det var väldigt härligt, jag tycker verkligen om att komma ut på sjön och bara stänga av allt vad kontakt med vardagen heter. Jag kollade knappt på mobilen, hade ingen aning om vad som hände på facebook och struntade blankt i vilken post som skulle komma att hemsöka mig den kommande veckan. Jag bara nöjt helt enkelt... och kurerade min fot.

Foten, ni vet inte vad som hänt. Kortfattat, och för att era intressesmurfar ska hålla sig lugna, så ramlade jag på kontoret i fredags över en vagn (som jag uppenbarligen inte såg) och fick migsjälv inklusive 20 kilo bontlåda på min stackars fot som jag såklart landade snett på. Foten är just nu dubbelt så stor som den ska vara, den protesterar högljutt (nåja...) mot hastiga rörelser i sidled och den börjar bli lila. Men, det går åt rätt håll.

Idag var jag tillbaka på jobbet igen (gick inte hem i fredags heller, lindade hårt och körde...) och delade så fort jag kunde efter mina förutsättningar. Jag lyckades slippa Rörstrandsgatan (tack!) och delade i stället klarabergsvägen, som kanske inte var så mycket bättre, men där fanns i alla fall inte port nr 40 som inte varit utdelad på tre veckor på grund av att man inte kommit in i porten.

Med detta sagt ska jag lägga upp lite bilder från helgen och sedan konsultera min vän internet om vart/hur/var jag ska bo/göra i Frankrike i vår.

 

 

Vi fick några kompisar :)

 

Jag gick och tog lite foton, helt spontant blev jag djup och fotade denna bild...

 

Solnedgång.

 

Jag och Astrid grillade marsmallows!

Från berget, den grå båten är vår!

 

//Amanda

Ibland är jag väldigt fantasilös, så jag kom inte på någon bättre rubrik än onsdag. Det får duga tycker jag, det är ju trots allt onsdag idag. Jag har jobbat idag också, jag fick nästan ett helt distrikt själv vilket gick bra, jag blev bara förvirrad lite ibland...

------

Och nu är det inte onsdag länge utan lördag, söndag om man ska vara petig, kolckan har passerat 12. Jag blev avbruten av min kära lillasyster som ville kolla på one tree hill med mig, vilket jag självklart ställde upp på. Det är inte mycket som går upp emot lite one tree hill!

Det är svårt att bestämma vem som är snyggast i pannlampa, jag eller Karro, men en sak är säker, det var praktiskt att ha dem!

 

Nu ska jag snart sova tror jag. Jag måste lägga mig i tid så att jag kommer upp i tid imorrn, annars kommer jag få en fantastisk måndag klockan 05.25....

Puss!

//Amanda

WOHO! Jag fick jobbet på city-mail, så nu är jag officiellt brevbärare! Jag började jobba i torsdags 07.00 i Vasastan, vilket innebar uppstigning typ 5 för min del... inte så kul när man är van vid långa härliga sovmornar, men vad gör man inte för att jobba? I vilket fall som helst kändes det riktgit bra efter första dagen. Till skillnad från jobbet på Sportex så känns det faktiskt som jag har en sportslig chans att lära mig allt jag behöver lära mig, vilket är fantastiskt. Jag jobbade torsdag och fredag förra veckan och nu tror jag att jag ska jobba hela denna vecka, men vi får väl se vad chefen säger.

Idag gick jag ett distrikt själv för första gången, tidigare har Sandberg, min upplärare, gått med mig, inte i samma uppgång men i närheten, men idag var jag helt själv, och jag klarade det! I alla fall till slut =)

I helgen var jag ääääntligen ute och seglade, det var nästan ett år sedan sist, eftersom jag lyckats pricka in att jobba varenda gång familjen bestämt sig för att åka ut och segla. Men nu så fick jag äntligen min efterlängtade tur ut på sjön, och det var härligt!

Här kommer lite bilder.