-

Igår var det julfest med jobbet! Jag var verkligen hur taggad som helst, jag tror inte jag har varit så taggad som jag var igår på väldigt länge, om kanske inte någonsin. Jag var helt säker på att kvällen skulle bli grymt bra. Och jag fick rätt!

Vi jobbade som vanligt, jag började sju och gick upp 05.25 som vanligt, packade iordning mina saker och åkte iväg. När jag kom till jobbet visade det sig att ryktena om besikningen var sanna. Två gånger om året kommer det en besiktningsperson och besöker alla kontor i hela Sverige. De förvarnar att de ska komma och börjdade besiktningen i oktober i år. De ska hålla på till 11 december, men man får inte veta vilken dag det kommer till vilket kontor. Charlie, min chef, har minst sagt varit stressad över besiktningen, så när han fick lite inside information om att den kanske skulle komma igår, då blev det fart. Vi städade och gjorde fint. Mycket riktigt, en tjej från Norrtälje kom och påbörjade besiktningen.

Det påverkar egentligen inte arbetet speciellt mycket, tanken är att vi bara ska fortsätta precis som vanligt men gärna göra allt rätt, så att man inte får onödiga prickar i registret. Jag började dagen med att grovsortera post, eller splitta, som vi kallar det. Stämmningen i spliten var hög, alla var riktigt taggade inför kvällen. Hela dagen gick med ett leende, och tack vare de små postmängderna lyckades jag slå rekord på rundan, trots att SvD kom.

När jag väl slutat stannade jag kvar på kontoret med nästan alla de andra. Vi tjejer (jag, Sofia och Ida) dushade och gjorde oss iordning. Men tack vare att facket hade bestämt att de skulle ha möte i vår lokal, trots att ingen från vårt kontor skulle på mötet, så fick vi inte vara i köket. Som tur är har vi ju spliten där vi satte oss på upp-och-nervända backar. Killarna beställde pizza. Vi satt där och åt, drack och snackade massa skit.

När klockan närmade sig sju, började vi ta oss bort till stället där vi skulle vara. Ballbreaker hette det. Väl framme vid stadshagen gick vi till stället, snackade ännu mer och minglade. När det blev vår tur att bowla var stämmningen på topp. Jag lyckades rätt bra med bowlandet, fick 95 poäng i första serien och lyckades slå Sebastian. Han hade pratat om att vinna bowligen ända sedan det blev bestämt att vi skulle bowla och jag var riktigt taggad på att slå honom, så det var kul att jag lyckades!!

 

 

Efter bowlingen var det julbord. Det var jättegott och det var länge sedan jag blev så stoppmätt! Det var riktigt gott och sällskapet var det bästa möjliga. När vi kände att vi var trötta på ballbreaker framåt 11 halv 12 så hade vi bestämt redan innan att vi skulle gå ut. Sagt och gjort så åkte vi till det som förut hette Hirschenkeller, eller club Toxic. Nu har det bytt namn igen, men jag kommer inte ihåg vad det heter nu. Väl där fortsatte vi att snacka massa strunt men även mer seriösa saker, som relationer mm. Vi dansade en del också. Vi var bara tre tjejer i gänget som jag kom dit med, och könsfördelningen på stället var inte mycket bättre. Mycket killar var det och många verkade minst sagt desperata. Eftersom jag är så dålig på att nobba alltför fulla killar så hjälpte Sandberg mig med det. Det uppsakattades mycket! Kvällen blev bara senare och senare och det var en lyckad kväll, inte riktigt som mina utekvällar brukar se ut, men förändringen var verkligen bara positiv!

 

Någon fick för sig att vi skulle stanna kvar tills stället stänge, trots att vi alla gått upp kring halv 6 på morgonen och var allt annat än pigga framåt 3-tiden. Men sagt och gjort så stannade vi tills de stängde vid 3. Det var svårt att gå ifrån alla. Det är verkligen ett gäng smått fantastiska killar jag jobbar med, och jag tycker verkligen, verkligen jättemycket om dem. Tillslut åkte jag i alla fall hem, trots att jag hellre följt med resten hem till Jonas och sovit där, men det hade antagligen inte varit så uppskattat av mina föräldrar, så kanske en annan gång.

 

Kortfattat skulle man kunna säga att jag hade den bästa utekväll jag haft på länge igår och att killarna jag jobbar med är riktigt bra killar. Ett bevis på detta är att Jonas knappt lät mig åka hem kommunalt. Hans kommentar var "Jag betalar hellre en bra taxi åt dig, än ser att du tar tunnelbanan och nattbussen ensam". Jag nappade inte på erbjudandet, men uppskattade omtanken.

 

Idag har jag nästan ingen röst kvar, men jag är lycklig. Förlåt för detta långa inlägg. Jag hoppas att jag inte trågade ut er, och om jag gjorde det hoppas jag att ni slutade läsa i tid ;)

 

Nu ska jag traska iväg och hämta hem min cykel.

 

Över och ut!

//Amanda

Helt galet, om en månad är det julafton. Det börjar verkligen dra ihop sig nu. På söndag är det första advent och om mindre än två månader är jag i Frankrike. Jag börjar bli riktigt taggad nu, känner jag. Jag märkte det när jag satt på tåget idag och träffade Gabbi. Jag berättade för henne om det och kände att ju mer jag berättade desto mer taggad blev jag. Självklart finns det mängder av saker jag kommer sakna här, hemma, men just nu överskuggas det av min entusiasm. Det ska bli så kul! IIIiiiiiih!

Nu ska jag fylla i blanketten om boende ordentligt, och sedan skanna in den och maila iväg den.

 

Här hoppas jag att jag ska bo!

 

Klart slut

//Amanda

Haha! Igår var Karro här och vi spelade wii sports. Det är inte direkt jobbigt. Man rör lite på armarna bara. Trots det har jag lyckats få träningsverk i hela axelpartiet och i skuldrorna! Det löjliga är att jag inte får det av att dela ut post. Jaja, jag antar att jag hittade några nya, spännande muskler igår...

Helgen har varit toppen, verkligen! Det känns återigen som jag börjar få lite koll på läget. I fredags hade jag det inte, men nu känns det bättre. Jag har hittat tillbaka till mitt nya, gamla vanliga jag. Anledningen till detta är att jag pratade med mina föräldrar igår. Tänk att allt plötsligt känns lättare när man pratat med dem. I alla fall så drog jag iväg ett mail till Frankrike i hopp om att få betala mina hyror i förskott och slippa en massa onödigt papperstrassel. Grejen är nämligen att för att få söka det boende jag nu är inne på så måste man ha en "garant" som intygar att jag ska betala mina hyror. Det kan jag köpa. Men sedan vill de även ha:

- "livret de famille" som är någon slags familjebok där uppgifter om äktenskap, gemensamma barn etc står. Oftast brukar sådana lämnas över vid giftemål. (Vart får man tag på en sådan?)
- Kopia på pass
- Kopia på de tre senaste lönespecifikationerna
- Skattesedel
- Kommunalskattebevis (?)
- Kontobevis

Plus ett intyg (på franska, givetvis) som arbetsgivaren till en av mina föräldrar ska skriva på och på så sätt intyga att han eller hon arbetar hos dem.

Dessa papper vill de alltså ha från båda mina föräldrar. Trots att jag är myndig. Är det inte lite galet? Eva-Stina nämde att det krävs fler papper för att jag ska få ett studentrum i Frankrike, än vad det gör vid en adoption. Det fick mig att se något slags perspektiv på saker och ting.

Nu håller jag tummarna för att lägenheten är fin, att de fortfarande har rum kvar, och att jag kan betala i förskott så att jag slipper ha en "garant". Phu. Det är inte lätt att försöka åka utan organisation till Frankrike. Även om de är med i EU.

Klart slut!
//Amanda

PS, förlåt för det tråkiga inlägget, men det var dehär sakerna som snurrade i min skalle.

Det är ungefär en sådan vecka jag har överlevt nu. Jag är stolt över migsjälv. I onsdags var nog den värsta utdelningsdagen jag någonsin varit med om.

Det kom mängder av post. Både Åhléns-kataloger, NK-kataloger och nått djäkla comhem-utskick. Jag hade 300 kilo post att dela ut på Kungstensgatan, Observatoriegatan och Upplandsgatan. Det var inte kul. Det började helt ok. När posten i cykeln tog slut första gången insåg jag att jag skickat iväg mina buntlådor (jag fick inte plats med allt i cykeln, så jag var tvungen att skicka 19 lådor till ett ställe) insåg jag att jag skickat dem i fel ordning. De åtta lådor som kommit innehöll den post som jag skulle dela ut sist. Jaha, tänkte jag och började dela ut distriktet baklänges i stället. Det regnade. Det blev mörkt. Postberget bara växte. Jag blev blötare och blötare. När klockan var 17.18 var jag nära på att ge upp. Då hade jag jobbat sedan sju på morgonen, jag hade delat ut post sedan två. Då fick jag ett SMS från Karro. "Bara 2 dagar kvar av dödens vecka. Jag hejar på dig :)". Det lyste upp min dag och jag fortsatte. Jag vet inte hur, men på  något sätt lyckades jag få ut all post till halv 7, som var deadlinen för dagen. Blöt, kall och hungrig kom jag in efter 4,5 timmar ute i regnet. Jag var ändå lite stolt över migsjälv.

Så såg min onsdag ut. Resten av veckan var inte riktigt lika illa, men det var mycket post och det var tugnt. Nu är det i alla fall helg och det är awesome! I fredags glodde jag och Jennifer på idol, myspys. Igår var jag hemma hos Karin. Vi kollade på "Dumpa honom", en amerikans komedi som faktikst var bra. En "må-bra" film. Sen snackade vi massa hemlisar också ;)

Näe, nu ska jag kila. Förlåt för bloggtorkan. Till mitt försvar kan jag säga att datorn har inte varit påslagen sedan i måndags. Så trött har jag varit på kvällarna i veckan. Jag hoppas att nästa vecka inte blir likadan!

Klart slut!
//Amanda

Idag när jag var ute och delade började en låt som heter "Leila" spelas. Då kom jag genast att tänka på Karro. Hon och jag måste vara de enda människorna, (eller nästan) som förstått vilken fantastisk låt det är. Det måste vara en av de bästa låtarna som varit med i Eurovision Song Contest, någonsin. Fantastiskt bra är den. Låten var med år 2006 och framförs av Hari Mata Hari för Bosnien. Det roliga är att i årets Eurovision så deltog Bosnien med en låt som var näst intill identisk med "Leila". Den heter också ett tjejnamn, men denna gång "Regina". I alla fall tyckte jag och Karro det. Helena och Jenny tyckte nog bara att vi var knäppa. Här kommer nu i alla fall båda låtarna.

 

Skillnaden mellan dem är att Leila är mycket bättre! Men lyssna på dem, och håll med om att de är lika!

Jag vet att jag är lite nördig, men som sagt, jag står för det!

 

Klart slut

//Amanda

Idag har jag inte gjort många knop, som man skulle uttryckt sig på båtspråk. Jag ställde klockan på nio i morse, snoozade (å, denna fantastiska uppfinning!) till typ 20 i tio. En timme senare befann jag mig i Danderyds församlingsgård.

Som ni kanske vet sjunger jag i en kyrkokör. Erna, vår körldedare, tycker att en gång per termin ska vi få enskilld undervisning av en sångpedagog för att främst få bra sångteknik. Jag kände mig en rätt skrämd av detta. Jag tycker att det är läskigt att sjunga för en sångpedagog. Idag skulle Helna haft sin lektion, men hon är sjuk och låter som en kråka, vilket inte är så bra om man ska sjunga. Så Erna ringde mig igår och undrade om inte jag kunde ta Helenas tid. Snäll som jag är så sa jag att jag kunde det. Så, kvart i elva idag hade jag sånglektion. Sångpedagogen var jättebra. Hon var inte lika läskig som Anneli var. Missförstå mig inte nu, Anneli var helt fantastisk, men hon var som sagt läskig. Jag lärde mig massor!

Annars har jag inte gjort så mycket idag. Jag har läst ut en bok. "En helt annan historia" skriven av Håkan Nesser var det. Har ni inte läst den, så gör det. Den var riktigt bra, måste jag säga. Spännande trots att det egentligen inte hände så mycket.

Nu hoppas jag att det är någon trevlig människa som vill hitta på någonting med mig ikväll. Annars är jag bara hemma. Ring om ni kan/vill träffas :D

//A

Nu sitter jag här, på mitt rum. Det är fredag, jag har precis tittat på idol och ätit massa godis. Camilla sitter i rummet utanför mitt med en jättesöt kille, jag känner mig lite misslyckad faktiskt. Även om jag vet att jag inte är det. Det känns så, litegrann i alla fall.

Det blir onga långa blogginlägg idag inte. Men, jag lever, nu vet ni det!

Hejhopp!
//Amanda

Haha, konversationerna på jobbet ballar ur ibland. Alla fasar inför de 58 000 brev som kommer in på onsdag och efter ett tags pratande kom Sandberg, Sebastian och Jonas på den brillianta idén att nattjobba. Gratis, såklart. Splita och kamma så länge man orkar, dricka öl och äta pizza och så slutligen sova på golvet i lokalen för att jobba dagen därpå. Varför inte?

//A

Här gick jag omkring och trodde att veckan skulle bli lugn och skön med jobb endast onsdag, torsdag, fredag, och start klockan 8 på morgonen i stället för 7. Tänk så fel man kan ha. I måndags klockan 07.05 ringde Johan och väckte mig. Halv nio var jag på jobbet. Måndagen var OK, jag stämplade ut vid tre tror jag. Det visade sig att två var sjuka så även i tisdags jobbade jag, från 7 till lite över 4. Att dömma av postberget som kom in igår skulle inte morgondagen bli någon rolig historia. Det blev den inte heller. Sju kom jag till jobbet. Halv fem stämplade jag ut. I morgon och på fredag börjar jag också sju. Och jag ber en liten bön om att jag får komma hem på fredag, men säker är jag inte. Postberget som tornar upp sig på postnummer 29 är nämligen stort. Och det är där jag ska dela på fredag. Dessutom kommer svd bostad. Det kan bli en lång fredag.

Någonting kul som har hänt är i alla fall att jag stötte på min syssling Sigrid igår när jag var på väg till tåget. Jag har inte träffat henne på mer än ett år eftersom hon var i USA fram till juli. Det var verkligen jättekul att träffa henne igen. Förhoppningsvis tycker hennes föräldrar att det är en bra idé som vi kom på: att träffas och dricka glögg tillsammans!

På tåget senare den kvällen träffade jag Miriam (hennes namn är en länk till hennes fantastiska blogg). Hon skulle träna i Slottshallen. Tänk vad man kan ha tur ibland och träffa människor när man minst anar det!

Later!
//Amanda

Eller, paranoid är kanske fel ord, men i brist på andra använder jag det. Ibland får jag nämligen för mig saker som är ganska osannolika. Som att kompisar inte tycker om mig, fast jag vet, innerst inne att de gör det. Jag tror att det har och göra med att jag hade en period i högstadiet när jag var "utfryst". Jag vet inte riktigt hur jag ska kalla det, men jag trivdes inte överdrivet bra i min klass. Mängder av skitsnack bakom varandras ryggar ledde till att jag till slut fick för mig att många av mina vänner inte tyckte om mig längre. Ett visst mått av sanning låg i detta antagande, jag var antagligen inte världens roligaste människa just då, men mycket var bara ett resultat av dålig självkänsla och skitsnack. I vilket fall som helst så är jag över hela den historien nu, men tydligen spökar vissa delar fortfarande ibland. Jag är ju å andra sidan medveten om det nu, vilket alltid är en fördel.

Detta är ett extremt konstigt inlägg, jag vet. Inte mycket går att förstå, men jag har ingen lust att omformulera mig. Inte nu i alla fall. Men några av er har kanske förstått anledningen till mitt ibland konstiga beteende.

Från en sak till en annan; jag har haft en jättebra helg! I fredags hade jag och Jennifer äntligen vår efterlängtade (i alla fall från min sida) idolkväll. Vi stängde in oss på Robins rum med en skål pop-corn, lite godis och bara njöt av programmet. Mina personliga favoriter är Erik och Tove. Framförallt Erik. Ni som inte ser på Idol måste faktiskt se detta

 

Jag ryser, på riktigt!

 

I lördags träffade jag Karro, Miriam och Filippa som ääääntligen är hemma från lumpen! Vi umgicks, lagade mat, åt mat, åt efterrätt, spelade guitarhero och bara hade det allmänt mys. Det var väldans trevligt! Jag hade även ett taxi-uppdrag åt mina föräldrar som skulle till typ Kungsängen. Jag är stolt över mig själv för att jag lyckades hitta hem därifrån sedan =)

 

I söndags var det som bekant fars dag. Det firades med att se på high school musical på Göta Lejon med Kevin Borg i huvudrollen. Under stora delar av musikalen tyckte jag att jag kände igen hon som spelade Gabriella. Camilla kände likadant, och när första akten var slut kom hon på det. Det var ju Caroline som sökte till idol 2005 men som var för mycket musikal! Nu vet jag att alla inte är lika nördiga som jag, men tyvärr kan jag inte hitta det klippet. Duktig var hon i alla fall!

 

Efter musikalen bar det av hem till farfar där vi åt middag. Det var jättegott och det var nog länge sedan jag var så proppmätt som jag var då. Helt sjukt! Som tur var blev det lite över, så jag fick matlåda. Egentlien var det tänkt att jag skulle vara ledig idag, men klockan 10 över sju ringde mobilen och Johan sa glatt "Gomorron, vill du jobba idag?" Så då var det bara att pallra sig upp och iväg till breven. Men det var en ganska lugn dag.

 

Nu ska jag göra någonting vettigt i stället!

Later!

//Amanda

Visst säger du väl till mig om du är i Sverige? Visst?

Ja jag menade 94 och inte 96. Jag tänkte nog ett steg för långt, och då blev det fel...

Astrids skolkatalog kom idag. Det var jättekul att titta i den eftersom Näsbyparksskolan också är med, ochh där finns det alltid någon liten fjortis man kan skratta åt. Men så slog det mig, när jag tittade på niorna, att de är 4 år yngre än mig, vilket innebär att de är födda 94. Då blev jag rädd. Jag kommer ihåg dedär fjortisarna som 11-åringar, typ. Och nu är de 15. Då kände jag mig gammal. Jättegammal. Gammal är förövrigt ett ord som jag alltid tyckt är svårt att stava till, av någon anledning. Jag vet att antingen gamla eller gammal stavas med ett 'm', men jag glömmer ofta bort vilket av dem. Samma sak med välkommen och välkomna. Det är knepigt detdär med stavning.

Over and out
//Amanda

Det hjälpte lite, men det var inte medel max, som jag trodde, jag lyckades nämligen tajma in ett tema-pass. Så i stället för 80 minuters träning av kroppens alla muskler blev det någon slags latinamerikansk dans med mycket höftrörelser. Det var riktigt kul, men inte riktigt vad jag hade väntat mig. Däremot hjälpte det mot segheten, i alla fall ett tag.

Nu ska jag äta en ost-och skinkmacka, dricka o'boy och titta på tv. Kanske Greys Anatomy eller något annat kul.

Later!
//Amanda

Klockan är 18.57 och jag är nästan stendöd. Jag är verkligen supertrött. Det kan ha och göra med att det knappt blev ljust idag, eller det svinigt kala vädret som gör att man bara vill vara inne eller så är det för att jag gick upp 05.25 i morse. Inte helt ok. Faktiskt. Tror ni att jag blir piggare om jag går och tränar nu? Medel max 80 börjar om en kvart. Jag tror jag provar, och berättar för er hur det gick!

Later!!
//Amanda

Livet som Amanda leker för tillfället. Idag vaknade jag 06.28 av veckarklockan. Jag gick upp, frös, satte på mig tofflor, frös, funderade på att ta morgonrocken, frös, struntade i morgonrocken och åt frukost. Elementet i mitt rum strejkar nämligen, därav allt frysande. Men på fredag kommer det en rörmokare hit, tills dess har jag en liten, fjantig värmefläkt här inne, som ser ut som om den kommer från 70-talet. Vänta så ska jag fixa en bild åt er.

 

Så. Denna underbara, löjliga lilla sak gör mig varm och det är så skönt! Fint namn har den också, Melissa.

 

På jobbet har vi ofantliga mängder post. Inte. Vi var färdigkammade före 9. Det säger inte er så mycket, men om jag ska dra en jämförelse så kan man säga att vi var färdigkammade kring 3 när det var som mest post i september. Lunchen intog jag kvart i 10. 11.22 satt jag på cykeln på väg till Rörstrandsgatan för att dela ut posten. 13.29 stämplade jag ut för dagen och gick till Stadsbiblioteket.

 

Jag har kommit på en sak. Jag tycker om att läsa. Mycket och många olika typer av böcker. En serie som jag verkligen fastnat för är serien om Utvandrarna av Vilhelm Moberg. Men jag tycker även om "Gossip girl"-böckerna, som jag läser på engelska. Detta är litegrann ett problem, inte att de är på engelska utan att jag gillar dem. De står nämligen på barnavdelningen. Då finns två saker att göra. Antingen gå runt och se förvirrad ut på barnavdelningen, samtidigt som man låtsas att man letar efter någonting till sin lillasyster, alternativt att man kommit fel. Eller, så kan man fråga biblotekarien vart de står. Jag gjorde båda. Detta fick mig att fundera. Vad är det som säger att inte folk i min ålder inte vill läsa ungdomsböcker? Varför har man ingen avdelning för oss som befinner oss litegrann mitt emellan två avdelningar? Och varför ser biblotekarien alltid så dömande ut när man kommer in på barnavdelningen utan ett barn i 7-årsåldern i sällsap?

 

Usch. Biblioteket brukade vara någon slags fristad för mig i högstadiet. Nu känns det inte riktigt så längre. Jag tror det var sista gången jag lånade gossip girl på stadsbiblioteket i alla fall.

 

Later!

//Amanda

Je soussignée, Marie-Thérèse Mauer, directrice du Centre International d'Etudes Francaises (CIEF) certifie que:

Mlle L--- Amanda
de nationalité suedoise
née le 08/08/1990 à Österaker - SUÈDE

est régulièrement pré inscrite pour l'année universitaire 2009-2010 au cours de langue et culture francaises du CIEF.

JAAAAA!!!!!!!

(detta betyder kort och gott att jag kom in!!!!)

//en otroligt, fantastiskt lycklig Amanda