-

I går var det kungsberget för hela slanten. Jag åkte hemifrån 06.30, vi skulle vara i skolan 06.35. Där mötte jag mina kompisar som också skulle med, Martina, Adrian, Anders, Kersti, Filippa, Focken och Gustaf. Bussresan upp tog cirka 2,5 timmar och vi var framma vid halv tio. Backarna öppnade tio och vi var först ut i backen, helt nypistad och jättehärlig. Dagen var toppen, det var strålande sol och varmt. Kungsberget i sig var i mitt tycke inte speciellt bra. Backarna var korta och inte så branta men det var jättebra att bara vara där över dagen med bra sällskap.

När klockan började närma sig fyra packade vi ihop oss i bussarna igen och så bar det av hem igen. På hemvägen visades "klick", jag hade inte sett den innan och tyckte verkligen att den var jättebra, men väldigt sorjlig. Klockan sju på kvällen var vi hemma igen på danderyds gymnasiums parkering. Där stod pappa och väntade. Vi åkte raka vägen till kyrkan, där jag skulle på ledarträff. Jag ska vara ledare på Finnåker 1:s konfirmationsläger i sommar och vi ledare skulle träffas för att planera och lära känna varandra. Varteftersom det blev senare och senare kände jag hur jag bara böev tröttare och tröttare. När vi var klara vid niotiden var jag jättetrött. Väl hemma igen efter nästan 15 timmar var jag helt slut. Äta, duscha och sova var vad som surrade i mitt huvud och jag stupade i säng efter en lång men mycket rolig dag vid 10:tiden på kvällen.

Idag var jag tillbaka i skolan igen. Dagen flöt på, vår engelskalärare pratar så vacker engelska, eller inte. vad sägs om "teenage young people"? till exempel. Hon skulle säga tonårsunga människor, men det blev lite fel någonstans...

Inför helgen hag jag inte planerat så mycket, jag antar att jag ska försöka plugga lite och bara ta det allmänt lugnt. Jag ska försöka komma på hur jag ska tjäna in pengar till "operation dagsverke" som går ut på att vi ettor ska samla in pengar till välgörenhet :).

Nu ska jag sova, jag är trött. Ha det bra, om det är någon som läser...

//Amanda

"du sa ofta att du levde på övertid, det är vi glad för"

Japp, i morgon bär det av till Kungsberget. Det finns snö där, och allt är öppet förutom en lift. Idag har det varit plus tre grader där och sol. Härligt! Vi kommer få det så kul, jag och mina kära klasskompisar :D.

Idag är det onsdag, jag har inte gjort speciellt mycket. Jennifer och jag hade pianolektion vilken gick bra och sedan gick vi hem hit och tog det bara lugnt. Jag har äntligen helt och fullt vant mig vid att inte träffa henne varje dag. I dag när jag var inne och töntade mig lite på pa, var jag inne i en före detta klasskompis fotoalbum. Han hade en bild från skolavslutningen som var så klockren. Lite saknar jag ändå klassen. Jag gjorde det inte för en månad sedan, men nu gör jag det faktiskt lite. Jag trodde aldrig att det skulle hända.

Övrigt mår jag okej, bättre än på länge, det börjar äntligen bli vår, jag älskar det!

Ta hand om dig,

//Amanda

Vi sörjer att du är borta,
men vi gläds åt att du funnits.

Passar så grymt bra in.

Minnena finns kvar.

Hallå, hallå.

I fredags var det begravning. Det var en jättefin begravning, men såklart jättesorjlig. Jag kan inte minnas när jag senast grät så mycket... men nu ska det bli ändring. Jag har bestämt mig för att det är slut med min deppighet, från och med nu ska jag vara glad, eller i alla fall inte ledsen. Nu är det ju vår, så det kommer bli lättare. Man får inte göra saker jobbigare än vad de är.

Kul att folk har börjat kommentera min blogg, jag har itne lyckats hitta funktionen vart man svarar på kommentarerna, så jag svarade som en besökare...

Nu ska jag snart sticka iväg till friskis och svettis, på medel puls. Vi får se hur det går, jag har inte varit där på två månader nu, så min kondis är inte vad den borde vara.  Men, man måste ju börja någonstans, eller hur?

Vi ses och hörs, fortsätt kommentera!

//Amanda

Det kommer vara tomt utan dig här. Verkligen. Utan dig liggandes på soffan, utan dina kommentarer om hurvida maten är människoföda eller inte, utan dina humoristiska kommentarer om allting, "hur står det till? det står inte till det står från", utan alla väderleksrapporter och telefonsamtal, utan din orangea väst och flanellskortorna, utan allt som har att göra med dig, utan dig sittandes på din "moped" körandes till pannrummet, utan dina försök att lära mig och min syster att sy hålsöm och knyta dukar.

Denna sommaren var den bästa. Du var pigg, piggare än på länge. Du sprang över golvet för att visa att det visst inte var något fel på dina ben. Du lagade vofflor åt oss i gåsvattnet, de var lika goda som vanlig. Du fick leva ett långt och förhoppningsvis lyckligt liv, men jag önskar fortfarande att människor inte behövde dö, att vi kunde fortsätta leva. Det skulle vara så mycket lättare för oss som är kvar här och bär på den stora tomheten. Men någon gång kommer vi återförenas, det vet jag säkert. Vart det nu än är hoppas jag att du har det bra där. Tag hand om dig, så ses vi.

//A

Det var ett tag sedan jag skrev ett ordentligt inlägg här. Jag har varit bortrest över lovet och innan har jag helt enkelt inte orkat.

På lovet var jag i Bulgarien, Bansko, som är en rätt stor skidort. Det var jättevackert där, naturen var fantastisk. Backarna var också jättebra, bättre än i till exempel Trysil (Norge), Sälen (Sverige) eller Romme (Sverige) och minst dubbelt så långa.

Innan lovet var jag på SMASK, musikhögskolan i Stockholms melodifestival, som är en stor parodi på melodifestivalen, de var jätteduktiga! Jag hade jättekul! I pausen fick jag en riktig överraskning, Patrik Isaksson kom dit och sjöng "faller du så faller jag", hans låt från förra årets melodifestival. En riktigt bra låt faktiskt, han är mycket bättre live än vad han är inspelad, verkligen!

I morgon är det skola igen. Fantastiskt nog känner jag mig utvilad, jag vaknade av mig själv klockan nio i morse och var inte trött. Jätteskönt! Men så har jag aldrig gått och lagt mig så tidigt som jag har gjort denna veckan heller.
Ha det bra!

//Amanda