-

Nja, riktigt så vilse var jag inte, men självklart åkte jag vilse på Lidingö. Jag kom dit och allt gick som smort! Pappa skulle åka i lagom tid hemifrån så jag fick åka med ända till Ropsten där jag bytte till Lidingöbanan. Den är för övrigt som ett skämt i jämförelse med roslagsbanan. Kolla bara:

 

Kolla bara så mesig den ser ut jämfört med ståtliga roslagsbanan!

Roslagsbanan-lidingöbanan 1-0.

 

Som sagt, allt gick bra. Jag kom fram till AGA station. Bara namnet på stationen, vem kom på att den skulle heta så!? Det låter ju inte direkt muntert... I alla fall kom jag fram dit i god tid. Jag ringde till kontoret för att se hur jag skulle gå, hittade och allt gick som smort. Hela dagen flöt på bra, men när jag skulle ut och dela blev det ltie jobbigt. Jag cyklade fel, vilket jag upptäckte i mitten av världens härligaste nedförsbacke. Jag var tvungen att dra cykeln upp för en brant, lövtäckt backe med 64 kg i cykeln och gravitationen som ständigt motarbetade mig. Det var tugnt. Men tillslut kom jag fram till rätt ställe och väl där gick allt bra igen. När jag skulle hem fick jag ett annat problem. Jag tänkte att jag skulle cykla en väg som jag var säker på. Bara det att den var på fel sida av järnvägen. Alltså var jag tvungen att korsa spåret. Sagt och gjort korsade jag det vid första, bästa övergång. Bara det att det är lite knepigt att komma imellan med en cykel som är något bredare än en vanlig cykel. Så jag fastnade. Sedan drog och slet jag lite. Då lossnade den. Men jag hann få lite panik där.... Inte så kul att sitta fast där och behöva förklara det för de på kontoret.

 

Allt som allt hade jag en ganska lyckad dag på Lidingö. Det var ett trevlgit kontor, ett ännu trevligare område och jag skadade mig inte. Sedan jag kom hem har jag städat lite, bakat en kaka, ätit middag, duschat och snart kommer Jennifer hit. Det ska bli myyys.

 

Vi hörs!
//Amanda