Livet som Amanda
Så. Denna underbara, löjliga lilla sak gör mig varm och det är så skönt! Fint namn har den också, Melissa.
På jobbet har vi ofantliga mängder post. Inte. Vi var färdigkammade före 9. Det säger inte er så mycket, men om jag ska dra en jämförelse så kan man säga att vi var färdigkammade kring 3 när det var som mest post i september. Lunchen intog jag kvart i 10. 11.22 satt jag på cykeln på väg till Rörstrandsgatan för att dela ut posten. 13.29 stämplade jag ut för dagen och gick till Stadsbiblioteket.
Jag har kommit på en sak. Jag tycker om att läsa. Mycket och många olika typer av böcker. En serie som jag verkligen fastnat för är serien om Utvandrarna av Vilhelm Moberg. Men jag tycker även om "Gossip girl"-böckerna, som jag läser på engelska. Detta är litegrann ett problem, inte att de är på engelska utan att jag gillar dem. De står nämligen på barnavdelningen. Då finns två saker att göra. Antingen gå runt och se förvirrad ut på barnavdelningen, samtidigt som man låtsas att man letar efter någonting till sin lillasyster, alternativt att man kommit fel. Eller, så kan man fråga biblotekarien vart de står. Jag gjorde båda. Detta fick mig att fundera. Vad är det som säger att inte folk i min ålder inte vill läsa ungdomsböcker? Varför har man ingen avdelning för oss som befinner oss litegrann mitt emellan två avdelningar? Och varför ser biblotekarien alltid så dömande ut när man kommer in på barnavdelningen utan ett barn i 7-årsåldern i sällsap?
Usch. Biblioteket brukade vara någon slags fristad för mig i högstadiet. Nu känns det inte riktigt så längre. Jag tror det var sista gången jag lånade gossip girl på stadsbiblioteket i alla fall.
Later!
//Amanda
haha vad söt du är! har samma problem med vissa barnböcker sm jag bara ÄlskAR!
