jobbfest, julbord och bowling
Vi jobbade som vanligt, jag började sju och gick upp 05.25 som vanligt, packade iordning mina saker och åkte iväg. När jag kom till jobbet visade det sig att ryktena om besikningen var sanna. Två gånger om året kommer det en besiktningsperson och besöker alla kontor i hela Sverige. De förvarnar att de ska komma och börjdade besiktningen i oktober i år. De ska hålla på till 11 december, men man får inte veta vilken dag det kommer till vilket kontor. Charlie, min chef, har minst sagt varit stressad över besiktningen, så när han fick lite inside information om att den kanske skulle komma igår, då blev det fart. Vi städade och gjorde fint. Mycket riktigt, en tjej från Norrtälje kom och påbörjade besiktningen.
Det påverkar egentligen inte arbetet speciellt mycket, tanken är att vi bara ska fortsätta precis som vanligt men gärna göra allt rätt, så att man inte får onödiga prickar i registret. Jag började dagen med att grovsortera post, eller splitta, som vi kallar det. Stämmningen i spliten var hög, alla var riktigt taggade inför kvällen. Hela dagen gick med ett leende, och tack vare de små postmängderna lyckades jag slå rekord på rundan, trots att SvD kom.
När jag väl slutat stannade jag kvar på kontoret med nästan alla de andra. Vi tjejer (jag, Sofia och Ida) dushade och gjorde oss iordning. Men tack vare att facket hade bestämt att de skulle ha möte i vår lokal, trots att ingen från vårt kontor skulle på mötet, så fick vi inte vara i köket. Som tur är har vi ju spliten där vi satte oss på upp-och-nervända backar. Killarna beställde pizza. Vi satt där och åt, drack och snackade massa skit.
När klockan närmade sig sju, började vi ta oss bort till stället där vi skulle vara. Ballbreaker hette det. Väl framme vid stadshagen gick vi till stället, snackade ännu mer och minglade. När det blev vår tur att bowla var stämmningen på topp. Jag lyckades rätt bra med bowlandet, fick 95 poäng i första serien och lyckades slå Sebastian. Han hade pratat om att vinna bowligen ända sedan det blev bestämt att vi skulle bowla och jag var riktigt taggad på att slå honom, så det var kul att jag lyckades!!
Efter bowlingen var det julbord. Det var jättegott och det var länge sedan jag blev så stoppmätt! Det var riktigt gott och sällskapet var det bästa möjliga. När vi kände att vi var trötta på ballbreaker framåt 11 halv 12 så hade vi bestämt redan innan att vi skulle gå ut. Sagt och gjort så åkte vi till det som förut hette Hirschenkeller, eller club Toxic. Nu har det bytt namn igen, men jag kommer inte ihåg vad det heter nu. Väl där fortsatte vi att snacka massa strunt men även mer seriösa saker, som relationer mm. Vi dansade en del också. Vi var bara tre tjejer i gänget som jag kom dit med, och könsfördelningen på stället var inte mycket bättre. Mycket killar var det och många verkade minst sagt desperata. Eftersom jag är så dålig på att nobba alltför fulla killar så hjälpte Sandberg mig med det. Det uppsakattades mycket! Kvällen blev bara senare och senare och det var en lyckad kväll, inte riktigt som mina utekvällar brukar se ut, men förändringen var verkligen bara positiv!
Någon fick för sig att vi skulle stanna kvar tills stället stänge, trots att vi alla gått upp kring halv 6 på morgonen och var allt annat än pigga framåt 3-tiden. Men sagt och gjort så stannade vi tills de stängde vid 3. Det var svårt att gå ifrån alla. Det är verkligen ett gäng smått fantastiska killar jag jobbar med, och jag tycker verkligen, verkligen jättemycket om dem. Tillslut åkte jag i alla fall hem, trots att jag hellre följt med resten hem till Jonas och sovit där, men det hade antagligen inte varit så uppskattat av mina föräldrar, så kanske en annan gång.
Kortfattat skulle man kunna säga att jag hade den bästa utekväll jag haft på länge igår och att killarna jag jobbar med är riktigt bra killar. Ett bevis på detta är att Jonas knappt lät mig åka hem kommunalt. Hans kommentar var "Jag betalar hellre en bra taxi åt dig, än ser att du tar tunnelbanan och nattbussen ensam". Jag nappade inte på erbjudandet, men uppskattade omtanken.
Idag har jag nästan ingen röst kvar, men jag är lycklig. Förlåt för detta långa inlägg. Jag hoppas att jag inte trågade ut er, och om jag gjorde det hoppas jag att ni slutade läsa i tid ;)
Nu ska jag traska iväg och hämta hem min cykel.
Över och ut!
//Amanda
