Sing, sing a song!

I går hade jag sånglektion, som jag har varannan vecka i skolan. Gratis också, skolan betalar eftersom att jag går estet. Ibland har man fördelar i alla fall! Lektionen gick väl sågär halvbra. Det är knepigare än man tror, men det känns bra att min lärare tror på mig i alla fall, och på något sätt så har jag ändå gjort lite framsteg.

Är det inte lite galet hur fort ett självförtroende kan slås till spillror, och hur lång tid det tar att bygga upp det igen? En enda liten kommentar angående en öm punkt hos en människa och man måste helt börja om på nytt igen med sin tro på sig själv, i alla fall i området rörande den ömma punkten. Jag märker själv att mitt självförtroende angående min sångröst är dåligt, det har varit bra, men just när man själv inte tycker att man är världsbäst på någonging och någon påpekar att man faktiskt inte är det (även om det råkar vara sant) så tar det så lång tid att återuppbygga det lilla självförtroende man en gång hade. Jag vet i och för sig inte hur andra fungerar, men så fungerar jag. Nu är jag i vilket fall som helst på väg tillbaka.

Är det så för er också, att när ni hör en låt så försöker ni relatera den till någonting som ni själva varit med om, och tolkar den sedan utifrån era egna upplevelser och erfarenheter? Jag sjunger just nu en låt med en text som jag verkligen relaterar till mig själv, även om den ursprungliga betydelsen av låten säkert är en helt annan. Här är texten:

"This will be my shining hour, calm and happy and bright, in my dreams your face will flowe through the darkness of the night. Like the lights of home before me, or an angel wathing o'er me, this will be my shining hour, till I'm with you again."

Det är en soulig låt och den är kort, som synes, men man sjunger den flera gånger och gör om melodin, så den blir längre när man framför den.

Det var allt för nu, vi synes!

//Amanda

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0